Brandliljor
Sången skildrar evakueringen av Porkalaområdet under andra världskriget (Porkalaparentesen 1944–1956). På tio dagar skulle allt “tömmas” och flyttas och familjerna (de flesta män befann sig då ute i strid) och deras boskap måste lämna allt och hitta ett nytt ställe att bo på. Finland var tvungen att arrendera ut området för att betala av sitt krigsskadestånd till Sovjet som använde området som sin militärbas. Porkalaområdet med sina stängda gränser beboddes under den här tiden utav 30 000 invånare från Sovjet. Den här sången och berättelsen beskriver en kvinna och hennes familjs evakuering. Brandliljorna hade hon planterat i sin trädgård på hemmanet och nära huset som de tvingades att lämna. Flera år senare, när området åter blev finskt och det gick att besöka hemmet som nu var helt förändrat, hittade kvinnans dotter de här orangefärgade blommorna och planterade dem utanför fönstret där mamman nu hade sitt hem. Det här är länge sen men ännu idag tvångsevakueras folk runt om i världen för att kunna leva i trygghet. Hur mycket har egentligen sist och slutligen ändrats?
Brandliljor blommar, utanför hemmet de står
en gång planterades de på en helt annan gård
otaliga minnen du inom dig bär
vigselringen du fick av den du för alltid höll kär
vinterkriget tog ifrån dig din man och fem barns far
du var nu 33 år och allena med allt ansvar
då fortsatte kriget du skötte familj, hem och gård
år 1944 skulle riva upp flera sår
10 dagar, ni fick blott 10 dagar
att hitta ett nytt hem, ta med er allt och undan fly
familjens hemman var på Porkalaområdet
som delar av Sjundeå, Kyrkslätt och Degerby
Finland var tvungen att arrendera ut området
i 50 år betala av sitt krigsskadestånd
8000 människor evakuerades med fart för att
Sovjet skulle få sin militära bas
du som många andra fick börja helt om igen
du fann din plats att leva i Karlskog slutligen
runt det stora bordet i kammaren
där fanns alltid plats för alla och där trivdes var och en
tiden tog en vändning år 1956
Porkalaparentesen skulle bli finskt igen
området tömdes snabbt på spår av det som varit
den mörka tunneln blev ljusare igen
att återse sitt hem blev mer likt en mardröm
när allting var förändrat och inget mer sig likt
igen vuxna åkrar, hus var borta, skogen skövlad
sen 1944 hade där bott 30 000 invånare
se brandliljorna de blommar än idag
för alla som kämpade för vår fria morgondag
Brandliljor blommar, utanför hemmet de står
en gång planterades de på en helt annan gård
Text & Musik: Désirée Saarela
