Vore det du, vore det jag

Vore det du, vore det jag

Désirée Saarela, Photo: Andreas Haals

Jag har fått leva i en tid utan krig och utan flykt från mitt hemland. Jag har endast hört berättas om hur det var när krig rådde i Finland. Jag är verkligen tacksam att mina barn får växa upp i en trygg omgivning, utan krig och våld. Må freden alltid råda! Tyvärr så är ju situationen i många länder inte den samma. Ständigt finns det krig som råder, människor som flyr och folk som varje dag utsätts för grymhet, tortyr och våld. Jag kan inte förstå att människor som är i livsfara kan nekas vistelse i länder där de skulle finna trygghet och få leva ett liv i frihet. Hur kan människan vara så grym? Kan vi inte hjälpa en annan i nöd istället för att låta landsgränser, identitet och bakgrund hindra människors rätt till att leva ett liv i trygghet?

 

Vore det du, vore det jag som ropade på hjälp
visst önskar vi att någon hörde oss
vore det du, vore det jag som flydde för vårt liv
visst önskar vi att trygghet fanns att nå
vore det du, vore det jag som stod där utan hem
visst önskar vi att husrum fanns att få
vore det du vore det jag som förlorat allt vi haft
visst önskar vi vårt människoliv har sitt värde kvar

vi behöver inte flera murar
vi behöver inte mera hat
inga fiendeland med stängda gränser
rädslan ska inte få mera makt

vore det du, vore det jag som flytt i åratal
visst önskar vi att flykten ett slut har
vore det du, vore det jag som sökte skydd från våld och krig
som drömmer om en morgondag
vore det du, vore det jag som med ingenting stod kvar
visst önskar vi att fred alltid en framtid har

vi behöver inte flera murar
vi behöver inte mera hat
inga fiendeland med stängda gränser
rädslan ska inte få mera makt

vore det du, vore det jag som ropade på hjälp
visst önskar vi att någon hörde oss


Text & Musik: Désirée Saarela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *