Elins flicka
Sången tar oss till 1930-talets Kvevlax, Österbotten och sömmerskan Elin möter en snickare, de gifter sig och bildar familj och bygger en butik i byn som samtidigt blir deras hem. Den unga familjens vardag präglas snart av vinterkriget som bryter ut och följs av fortsättningskriget. Elins käresta, pappan till deras fem barn avlider i tuberkulos som också drabbar en av tvillingarna som dör. Ett annat syskon går bort till följd av en epidemi av scharlakansfeber som härjar i byn. Kvar av barnen finns nu en pojke och två flickor. Efter all sorg som drabbat familjen brinner en natt butiken, hemmet ner och går inte att räddas ur lågorna. Elin måste svälja sorgen, tiden går, hon träffar en ny fästman vid namn Hugo och det blir giftermål. Hugo är en stilig karl, duktig sångare och spelman men som tycks bära på mycket mörker i bagaget. Han börjar bete sig hotfullt mot Elin. Elin tänker då att kanske de kan finna lyckan tillsammans om de emigrerar till USA där Hugo bodde före han kom hem för att delta i kriget som nu äntligen var slut. Först emigrerar Hugo år 1946 till New York för att skaffa jobb och bostad. Elin följer efter en tid senare och väntar där på de tre barnen som kommer allena den långa båtfärden på 12 dagar över Atlanten. Båten Drottningholm anländer till Manhattan 1947 med syskonen som väntar på att äntligen få återförenas med sin mamma. Amerika, möjligheternas land. Barnen inleder den “amerikanska drömmen” med att bo på barnhem i Brooklyn som Hugo egenhändigt bestämt. Ett år passerar, Elin har fått ett bättre arbete som sömmerska och större bostad och familjen flyttar nu för att bo under samma tak. Hugos svartsjuka och våldsamheter mot Elin och ofta även mot barnen leder till boskillnad. Elin går ett hemskt öde till mötes när Hugo, ett år senare, när det är dags att skriva på skilsmässopappren, skjuter henne och sedan sig själv. Två av barnen (ett stannar kvar i Amerika) måste nu återvända till Österbotten och ett efterkrigstida Finland och året är nu 1952. Som att komma från ett liv i en färgfilm till ett liv i svartvitt. Elins flicka är nu bara 13 år och måste klara sig på egen hand. Jag har haft äran att personligen få träffa Elins flicka och höra henne berätta sin historia.
I Kvevlax på 1930-talet
en snickare fann sin sömmerska
blev en familj av kärlek, du var yngst av barnen
mor och far byggde butiken
ett stort och vackert hus på den tiden
livet var hårt i krigstider
din far han dog i tuberkulos
likaså din tvillingbror och en av dina systrar
i scharlakansfeber
den spred sig i byn utan nåder
åren gick i mörkläggningstider
när en natt så brann butiken ner
alla som kunde hjälptes åt att släcka elden
med bara en brunn på gården
rådde inte vattenspannar på den
Elins, Elins flicka. Elins, Elins flicka.
Elin måste svälja sorgen
i Vasa fick hon jobb som sömmerska
det var på ett bröllop i Karperö en sommar
Hugo sjöng och spela dragspel
en stilig karl med osynligt mörker i bagaget
tiden gick, Elin gifte sig med Hugo
alla var glada och hennes vänner ville väl
det var mer än Hugo klara av ja, han var svartsjuk
ilskan dränkte han med spriten
Elin fick inga vänner ha mera den tiden
i Amerika bodde Hugo före kriget
han kom tillbaka för att delta i strid
Elin hon tänkte då om han får återvända
kanske slutar han med spriten
får ett nytt början på livet
år 1946 reste Hugo
för att finna jobb och hem uti New York
i juni -47 då reste Elin efter
för att vänta där på barnen
du var nu 8 år din syster och bror, 11 och 13
Elins, Elins flicka. Elins, Elins flicka.
i oktober var det dags för er att åka
er moster följde med till Göteborg
sedan helt allena ni gick ombord på båten
Drottningholm över Atlanten
på vågande hav i 12 dar’ sen var ni framme
båten lade till vid Manhattan
ni satt på däcket med var sin kappsäck i hand
då kom en okänd man, ni fråga var är mamma?
det var styvfar som er hämtat
men det var ju på mamma som ni väntat
ja inte hade Hugo hämtat Elin
för att möta dem hon älskade mest av allt
på något sätt så hade hon fått reda på det ändå
nu stod mamma där på kajen
styvfar sa; – ni ska till ett barnhem
i Brooklyn bodde ni ett år på barnhem
syskon måste bo i skilda rum
en helt ny verklighet och språk fick ni er lära
tur det var ett bättre barnhem
ni gick i skola det var på slutet av 1940-talet
Elins, Elins flicka. Elins, Elins flicka.
På Western Company sydde mamma kostymer
ett nytt hem fick ni på Lexington avenue
hela familjen var nu äntligen tillsammans
nya tider, nya vänner
i möjligheternas land, kanske lyckan äntligen vänder
ni höll ihop, ett gäng med goda vänner
gick på bio, till Central Park och Orchid Beach
i ert hemkvarter där alla kände alla
härliga tider på Manhattan
oskyldiga, fria levnadsdar’
Hugo fick söka jobb för jämnan
han kunde vara oanställd i månader
han blev så elak när han fick brännvin i sig
spelade dragspel mitt i natten
så att ingen fick sova, det var ju tanken
Hugo var så svartsjuk och våldsam
det blev boskillnad i ett års tid
lyckliga dagar för Elin och barnen
som fick börja om på riktigt
att ha ett tryggt hem är så viktigt
Elins, Elins flicka. Elins, Elins flicka.
året gick och Elin skulle möta Hugo
skriva på pappren och skiljas slutligen
den morgonen sa mamma – följ inte efter
som om hon kände något på sig
hon sa, – släpp ingen in, jag låser
försäljare öppnade upp butikers dörrar
i kvarteret där alla kände varann’
de såg Hugo möta Elin där på gatan
han bar en låda med blommor på sin arm
med raska steg gick Hugo mot huset
Elin sprang efter rädd för vad som skulle ske
i blombuketten hade Hugo gömt pistolen
först så sköt han Elin
sen sig själv
Elins, Elins flicka. Elins, Elins flicka.
er tid med mamma var nu över
det blev slutet på ert Amerika
mamma var så omtyckt och hade många vänner
de sa, det var som att ha solsken
solsken runt sig då hon kom
Gripsholm hette båten som for över Atlanten
med dig, din syster och er bror han stanna’ kvar
det var 1952 och du fyllde 13
allt du redan sett du var ju bara ett barn
allting var annorlunda i efter krigets Finland
du saknade mamma och ert liv i Amerika
Elins, Elins flicka. Elins, Elins flicka.
Text & Musik: Désirée Saarela
