Stjärna som lyser igen

Stjärna som lyser igen

Att känna ett band till något som varit för länge sedan. En känsla eller en sinnesstämning som inte helt går att förstå varifrån den kommer och som det är nästan omöjligt att bli av med. Det känns som att jag bär på något som funnits i vår släkt sedan långt tillbaka. Kanske i form av en oro, eller en ängslan som aldrig riktigt kan stilla sig. Hur mycket påverkar tidigare generationers öden mig och den jag är idag? Jag tror att det är bra att lära känna det förgångna och det förflutna och respektera det. Då kanske det är lättare att ”ta sig an” och ”förstå” nuet och framtiden och sig själv.

 

Jag bär på mycket som jag ej kan förstå
ett helt förflutet utav gångna år
oro och ängslan dem känner jag väl
de finns i släkten som ett arv i min själ

än så vad gör det och vem bryr sig ändå
de som en gång levt de har sett sitt liv gå
likaväl finns de här någonstans kvar
i varje hjärtslag och andetag

en slocknad stjärna som lyser igen
när det som varit blir framtiden, framtiden

alltid finns banden till det som kommit, som gått
i samma väv jag flätas in inom kort
somliga känslor i generationer finns här
utan förklaring på det förgångna jag bär

en slocknad stjärna som lyser igen
när det som varit blir framtiden, framtiden
en slocknad stjärna som lyser igen
när det som varit blir framtiden, framtiden


Text & Musik: Désirée Saarela

Lämna ett svar