Vara på Väg
Jag bor i en liten by ute på glesbygden i Österbotten. En by där det finns otroligt vackra skogar, fina åkrar och fält, grustag fyllda med klart grundvatten och med havet väldigt nära. På fritiden springer jag mycket. Jag springer längs grusvägarna, de små raka grusvägarna som tycks finnas i all oändlighet. Jag har lärt mig att tycka om grusvägar. Här i trakten finns ännu små gårdsgrupper av vackra och gamla, för det mesta idag helt övergivna hus och uthus längs med grusvägarna. De får mig att tänka på gångna tider och alla de människor som en gång bott här. Vart tog de vägen? I den här låten bjuder jag med lyssnaren på en av mina löprundor, genom detta fina och glest befolkade landskap. Glesbygden som ändå är en del av det stora hela och det tycker jag är väldigt viktigt att komma ihåg. Sången beskriver även glädjen till att få hela tiden ”vara på väg”, leva sitt liv och vara med om allt det fina som händer varje dag. Liv är rörelse!
Följ med mig kom nu längs med stigen, genom skogens ridå
över ängen, genom fälten till havets klippor grå
stannar en stund där och solen värmer, sen bär det av igen
ut på en landsväg med vita ränder på den heta asfalten
||: Det är nåt med att vara på väg, vara på väg, vara på väg, vara på väg :||
än skymta lador, vidsträckta åkrar, en övergiven by
där gamla gårdar, fönsterglas och bågar gardiner i spetstyg
bakom låsta dörrar ja där väntar en förfluten tid
av människominnen, av människoröster, utav människoliv
||: Det är nåt med att vara på väg, vara på väg, vara på väg, vara på väg :||
så går dagen, så går tiden, så går även vi
den här stunden en del utav historien förblir
följ med mig kom nu från byn så leder en lång rak väg av grus
som förenar glesbygdens vägar med den stora världens brus
||: Det är nåt med att vara på väg, vara på väg, vara på väg, vara på väg :||
Text och Musik: Désirée Saarela