Arla
Österbotten, Jakobstad under vinterkriget 1939 sett genom den 12-åriga flicklottan Arlas ögon. Hennes skola förvandlas till krigssjukhus och alla, även barnen vill vara med och hjälpa och göra vad de kan. Arla som beskrev sina upplevelser, som sången återger, sade att det är synd att det behövs ett krig för att kunna hitta sätt att samarbeta generationer emellan.
En annan tid, det var länge sen nu
då rådde krig, krig de råder ännu
du fyllde tolv året var 1939
vardagen levdes bortom fred och frihet
så påtaglig var vinterkrigets anda
din skola blev till krigssjukhus förvandlad
flicklottans gyllene ord du fick dig lära
ung som gammal blev under kriget lika värda
utanför hemmet lyste halvmånen så klar
dina bröder patrullerade
med bössor av trä på axlarna
bara 2 och 4 år förstod de krigets allvar
du hörde när lillebror sa’
”nu ha’ ryssarna skjutit sönder månen”
mellan Jakobstads alla sjukhus fick du färdas
bud efter bud skulle med ilfart vidare bäras
du var stafett på Sota S 26-2
Jääkärinmarssi hördes bland telefonsignaler och lukt av lysol
utanför hemmet lyste halvmånen så klar
dina bröder patrullerade
med bössor av trä på axlarna
bara 2 och 4 år förstod de krigets allvar
du hörde när lillebror sa’
”nu ha’ ryssarna skjutit sönder månen”
stjärnhimlen den har aldrig varit så praktfull
som under mörkläggningsåren
du minns tystnaden efter radions fredsbudskap
som följdes av Sibelius Finlandia
Text & Musik: Désirée Saarela
