Flickan från Kimo

Flickan från Kimo

Kimo är en by i Oravais, Österbotten. Sången för oss till början av 1900-talet och följer en flickas uppväxt och hur hon blir en självständig ung kvinna som går med i Lotta Svärd-rörelsen och träffar en likasinnad ung skyddskårist. Efter giftermål 1928 och köp av ett hemman får de tre döttrar och allt ser ut att vara väl när vinterkriget bryter ut. I oktober 1939 blir kvinnan ensam när mannen blir inkallad i krig. Kvinnan ser aldrig mera sin man eftersom han omkommer i strid. Hemma är hon nu allena med både döttrarna och hemmanet. Krigsänkorna, det pratas inte så ofta om deras öde, eller om krigsänkebarnen. Här är åtminstone en historia.

 

En historia skulle jag vilja berätta som tar oss till Kimo by
år 1904 där föddes en flicka, växte upp, hade en klar framtidsvy
gick i skola och fick lära sig att tänka för sig själv
hade goda vänner och gick tidigt med i Lotta Svärd rörelsen

ryssarnas grepp om landet var hårt ännu då du var 13 år
hästarnas hovslag de ekade när de red in på er gård
de frågade dig om det fanns vapen undangömda i ert hem
visst hade pappa bössor i ladan men du behöll den vetskapen

”tankar, tankar, otaliga tankar, sägen var kasten i ankar
barn av en sällare värld finns det ett mål för er färd?”

där fanns en ung man för dig speciell han var med i skyddskåren
han hade samma tankar om liv och framtid som du själv
så en lotta och en skyddskårist förlovades 1925
bröllop fick vänta, han reste till Kanada för att tjäna ihop pengar till ert hem

tre år senare återvänder en främling, visst var det han
så olik sig efter hårt skogsarbete i ett främmande land
ni gifte er 1928 där stod ni nu hand i hand
efter bara ett år köpte ni ett hemman, hade framtiden i er famn

”tankar, tankar, otaliga tankar, sägen var kasten i ankar
barn av en sällare värld finns det ett mål för er färd?”

det olivgröna huset, bondgården och hemmet ja allt stod nu klart
år 1939 i samma tider som kriget tog fart
det var i oktober till Hangöfronten vägen hans bar
där hemma blev du kvar med tre små döttrar som saknade sin far

”om något skulle hända mig där ute så vet jag att du,
tar hand om våra flickor för du älskar dem lika mycket som jag
och vill deras bästa” var de sista orden han till dig sa’
inte kunde du tro att han aldrig skulle återvända

i brevet från fronten så skrev han ”kulor susar förbi oss natt och dag,
ingen vet om vi ser morgondagen”

det var den 6 mars 1940 vid Viborgska vikens strand
i Nisilahti fördes hårda strider det var där din käraste försvann
det dröjde ända tills 1943 då hade de hittat en man
vars dödsbricka avslöjade, det var ju verkligen han

så ensam med barnen, gården och hemmet i ett krigshärjat land
en krigsänka måste hållas stark för barnen så gott hon kan

”tankar, tankar, otaliga tankar, sägen var kasten i ankar
barn av en sällare värld finns det ett mål för er färd?”


Text & Musik: Désirée Saarela