Tänk på döden, Allhelgona, livet fortsätter att förundra!

Det finns ett ställe på Orust som heter Mollösund, ett vackert och väldigt idylliskt ställe vid havet i det vackra Bohuslän. Ja, det finns mycket som man kan inspireras av där men jag fastnade för något kanske lite absurt. När man kör igenom Mollösund finns det en kyrka på en sidan av vägen och en kyrkogård på den andra, med en begravningsplats som omringas av en vitkalkad mur. Ovanför murens port står orden Tänk på döden!
Första gången jag möttes av orden var sommaren 2010 när jag tillsammans med spelmännen Agnes Casimir-Lindholm och Elin Jonsson höll några konserter på Orust , bland annat en i kyrkan i Mollösund. Följande gång jag besökte stället var sommaren 2015 när jag och Anders och vår son Felix blev bjudna på Agnes och Johans bröllop! Jag måste ju bara vallfärda till kyrkogården och se denna port igen. Jag skämtade och sade till Anders att jag ska ta och skriva en sång med samma titel men kände genast en rysning gå längs ryggraden… hur i all sin dar skulle jag kunna det, skriva en sång om döden. Tanken och känslan grodde i mig och till sist, efter ett långt begrundande så var det dags att skriva en sång om just det, eller den, eller hen, Döden. Det var nog en av de svårare uppgifterna som jag gett mig själv som låtskrivare. Det gick ändå när jag insåg att desto mer jag tänker på döden så kommer jag att tänka på livet och på att leva, den enorma kraft som livet har. Då vände jag på det hela och skrev en låt om tänk på döden som istället för att bara personifiera döden hyllar livet! Istället för att jag här ska beskriva processen desto mer så kan du ta och lyssna på låten om du har en stund till övers.

Just nu, dags att stanna upp och se vad livet ser.

Det är svårt att varva ner. Utmanande att bli mammaledig som musiker, låtskrivare och freelancer. Speciellt när jag just gett ut en ny skivbok, det är ju nu som jag borde smida järnet när det ännu är varmt. Samtidigt sköta om en tvååring, vild och sprallig som tyckt att världen varit så spännande att han inte hinner sova sin dagssömn. (Ofta den tid jag har för mig själv när jag kan jobba, spela, skriva låtar, dricka en kopp kaffe, städa, andas, tänka). Nu är det 15 dagar kvar till beräknat datum. Det nya livet kan komma när som helst. Att samla krafter vore säkert klokt. Samtidigt som jag tänker på allt det där jag borde.